inasiawithlove

Hej på er!

Som ni säkert förstått är vi alla (ja ALLA!) hemma igen. Kalla, älskade Sverige. Tänkte skriva detta inlägg ifall alla våra läsare inte fattat detta. Så nu är frågan; vad gör vi med bloggen? Tja, vi får väl ha kvar den inför nästa resa! Man vet aldrig, kanske ger vi oss ut på ett nytt äventyr? :)



with love.

Grabbarna leker masterkockar.


Rasmus, Sanna och Victor mar bra efter lite god mat och ol.


Sjalvklart har John plockat fram guran och lirar med Dhong.


Utsiktsplats vid Snake island.

Hinner tyvarr inte skriva nu, internet ar sjuukt segt. Med tanke pa att det tar en kvart att ladda upp varje bild sa far ni noja er med dessa fa bilder sa lange.
Ciao! (P.s. Grattishalsningar till Mosan som fyller tonaring idag!!)

with love.

Hej allihopa!

Sa ar vi alltsa, som ni kan lasa i rubriken, pa El Nido. Ett litet paradis pa on Palawan i Filippinerna. For att gora en lang historia kort: Signe kom pa att vi inte skulle orka vara pa samma stalle hela tiden och ville aka hit, Kristin ville stanna kvar och Sanna var nagonstans mittemellan. Efter manga om och men fann vi oss sjalva i en minivan pavag mot Iloilo, en resa som tog cirka sex timmar. Efter denna underbara resa gick vi ombord pa en farja (OBS! Ingen Stena Line) for att aka i ett och ett halvt dygn mot Puerto Princesa. Denna battur gick battre an vantat, det gick dock ej att duscha sa gissa hur vi kande oss nar vi antligen nadde fastlandet! Efter detta hittade vi annu en minivan som skulle ta oss till slutdestinationen - El Nido. Denna vag var den varsta resan, en liten lite liten grusvag som skumpade hela vagen. Samma visa igen - vaskorna slangdes upp pa taket, in med oss tre langst bak i bussen, trangt med benen, svettigt osv. Aven denna resa tog cirkus sex timmar, men vi klarade oss bara fint. Kanns som om vi ar vana nu!

Val framme i El Nido traffade vi (forutbestamt) pa nagra kara Lischbor, arrangerat av Sanna och hennes kusin John. De hade fixat ett hus, dar vi bodde tillsammans. Det var hur mysigt som helst och de senaste dagarna har varit kanon! Dessvarre akte de mot Puerto Princesa igar morses, sa vi fick byta boende mot en mindre hydda och klara oss sjalva igen. Sista dagen pa stranden idag i alla fall, imorgon bitti bar det av i en skumpig van igen, tillbaka mot Puerto! Den resan hade vi klarat oss utan...

Vi vet att vi har varit daliga pa att uppdatera, men som nagon kommenterade, det ar jobbigt att chilla :)

Vi sitter och ater kvallsmat pa en mysig restaurang nar en filippinsk kille slar sig ned. Han tittar Kristin i ogonen och fragar:
- Are you half?
Kristin undrar vad killen menar, half what?
- Half japanish, your eyes dont look swedish, they look japanish.

with love.

Tjeeenare!!

Klockan ar runt halv nio och strax vantar en god mongolisk buffe vid stranden. Vi har precis gjort upp vara planer for den narmsta tiden. Imornbitti borjar vi en resa till El Nido via bat/minibuss/farja/minibuss. Ca tva och ett halvt dygn kommer det tydligen ta och vi ar val sadar taggade pa resvagen, men men vi maste ju se liite mer av Filippinerna an turiston Boracay. Maste dock tillagga att det ar valdigt fint har, sa vi kan starkt rekommendera denna lilla paradiso! Vara grannar i rummet precis bredvid ar tva stockholmare som vi hanger lite med. Olle och Kalle (lite kul ar det anda) heter dem. Kalle sticker in huvudet igarnatt och sager att Christian Olsson har tagit guld! Kristin undrar i vilken tavling och far svaret: Vada, OS-guld saklart. Vi fick uppmarksamma honom om att tresteg inte forekommer som gren i vinter-os..
Nedan kommer lite goa strandbilder fran White beach, Boracay. Se och njuut! ;)
Nasta uppdatering kommer formodligen komma fran El Nido, Palawan.














Kristin startar en diskussion om huruvida det ar farligt att kissa i duschen (for avloppet), eller om man bara inte ska gora det for att det ar ackligt. Signe framfor sin synpunkt: "Det ar battre att kissa i duschen an pa golvet.."

with love.

Hej pa er!

Uppdatering igen! Vi gillar manga kommentarer! Nu ar vi alltsa pa Boracay, i Filippinerna. Tankte lite snabbt beratta vad som hande imorses nar vi skulle checka in vart bagage. Killen bakom disken forklarar att det endast ar tillatet att ha med sig 10 kg per person, inte 15 kg som vi trodde (som det alltid annars ar). Vad gora? Jo vi tre smarta tjejer tar vara ryggsackar, flyttar oss nagra meter at hoger och river ut allt innehall. Pa med loparskorna och tjocktrojan, ner med alla andra skor, handdukar, klader och jag vet inte allt i handbagaget. Signe och Kristin hade tillslut tre handbagage var, Sanna fyra. Det var tungt, men det gick! Till slut hade vi bantat ner vara vaskor sapass mycket att vi fick checka in. Bra jobbat!

Efter cirka en timmes flygresa landade vi pa Caticlan, och tog sedan farjan mot Boracay. Detta ar verkligen ett paradis, en o vacker nog for alla resebroschyrer och vykort. Nar vi kom hit hade vi turen att traffa ett svenskt par (som for ovrigt blev overlyckliga av att fa prata lite svenska), som kande agaren till ett hotell har. Gubben hjalpte oss att fa det lite billigare, for det ar mycket dyrare har i Filippinerna an i de andra landerna som vi besokt. Tack sa vi och gick in i rummet, satte pa OS pa TV:n innan alla slocknade i tva timmar. Nar vi vaknade var klockan elva och vi gick for att ata frukost innan en dag pa den vita stranden vantade. Kristin och Signe tog sig ett dopp i det turkosa havet, Sanna avstod och valde istallet att pressa. Imorgon blir det annu en dag pa stranden, det ser vi fram emot.

Ska forsoka lagga upp lite bilder pa denna paradiso, sa ni darhemma i snon ser vad ni gar miste om. Nu ska vi ut och satta oss pa en bar och ta nagot kallt att dricka, sedan far vi se vad som hander.

Detta inlagg ar citatlost.

with love.

Hej pa er dar hemma i kylan.

Vi ar sjukt sega pa att uppdatera, men som Signe sa: Inga kommentarer, inga nya inlagg.
Befinner oss just nu i Jakarta, har finns val egentligen inget att se som vi inte redan har sett. Akte mest hit for att vi varit sa lange pa Bali och vi kande for nagot nytt, plus att vi ska flyga harifran, vidare till Manila. Langtar verkligen tills vi ar pa Filippinerna, lite sol och bad ar aldrig fel!

Som sagt ar vi sedan igar i Jakarta, Indonesiens huvudstad. Idag tog vi oss en rejal sovmorgon, sov till kvart i elva! Tyckte att vi fortjanade det da vi endast sov fyra timmar natten innan. Sedan at vi en god frukost pa en mysig restaurang, innan vi gick tillbaka till rummet och la oss och laste. Inget vidare liv kan tyckas, men det var skont att bara ta det lugnt. Nu later det kanske som om vi bor i varldens lyxrum eftersom vi vill spendera sa mycket tid dar, men icke sa nicke! Vart rum innehaller endast tva sangar, en madrass pa golvet, en byra samt en sliten soffa. Toalett och dusch delar vi med resten av folket som bor pa "hotellet". Tyvarr har vi inga bilder, annars kunde ni ha fatt bedoma laget sjalva.

Senare pa dagen tog vi oss en promenad runt omradet. At lunch pa "Blueberry Pancake House" eller nagot i den stilen, det var lika smaskigt och onyttigt som det later. Hittade ett litet kopcentra dar vi shoppade snygga och billiga underklader, innan vi tog en promenad tillbaka till var gata. Gissa var vi hamnade sedan? Har.

Darav finns det inte sa mycket mer att beratta. For att summera: Indonesien ar ett bra land vart att besoka for en som aldrig gjort det, Bali ar valdigt fint, dock dalig strand och ackligt vatten. Gili Trawangan ar underbart, lite for mycket svenskar. Jakarta kan vi kanske inte saga sa mycket om, vi har ju mest sett vart kvarter, vart hotellrum och vagen fran flygplatsen.

Sanna och Signe provar pa att surfa, Kristin ar ensam kvar pa stranden och pratar med en kille fran Irland. Hon haller i kameran och ska ta kort pa de tva modiga tjejerna och sager till killen:
- No, I think I miss them!
Killen svarar glatt: - I think they miss you to!
Kristin maste ratta sig och menar att hon missade dem pa kortet.

with love.

Sjuuukt goda praliner och ett par flaskor vin intogs under flygresan till Bali.

En utmattad Signe sov hela turen fran Bali till Lombok pa farjans golv, en resan pa strax over fyra timmar.

Sanna chillar som hardast i hangmattan utanfor rummet. En och annan snarkning bjod hon ocksa pa.

Strandhang.

XX.

Kung fu pa stranden!

Denna fotograf var dock inte liha bra och hoppet ser mer ut som ett forsok till sandsurfing.

Sanna och Signe har trottnat pa stranden for dagen.

"Mig brakar ni inte med i forsta taget!!"

Sannas forsok att bli blond igen, lyckades inte riktigt..?

Kristin och Signe redo for att kasta sig i vattnet sa fort cykelbromsarna nyper.

Sanna ar sjalvklart inte samre hon.

with love.

Hej igen vara kara lasare. Ni haller i och laser, bra det! Som vi har skrivit manga ganger nu, ledsen att vi ar sa daliga pa att uppdatera, men vi har inte riktigt haft tid nu det senaste.

Efter en lang onsdag, med start klockan sex pa morgonen, kom vi antligen fram till Gili Trawangar klockan halv sju igar kvall. Snacka om att vi var helt slut! Efter manga om och men hittade vi ett boende, ganska intressant rum. Vi har ingen toalettdorr, utan ett draperi som man drar for. Tur att vi kanner varandra val vid det har laget. Handfatet ar utanfor toaletten, i sovrummet. Stralen ar dock superkass och vattnet som vi duschar i smakar salt, sa formodligen kan de inte rena vattnet sarskilt bra... I ovrigt ar rummet bra, och frukosten som ingar i priset ar underbar! Tur att vi ska stanna har i paradiset nagra dagar. Stranderna ar verkligen helt vita, vattnet turkost och for tillfallet skiner solen. Imorses regnade det dock, sa vi la oss i hangmattan utanfor rummet och vantade ut ovadret.

Har pa Gili Trawangar finns inga motorfordon, endast cyklar och hast och vagn ar tillatna. Det ar verkligen perfekt! Man slipper vara orolig for att bli pakord (annat av mojligen en hast). Ikvall tankt vi snora pa oss loparskorna for en loprunda, det har varit lite daligt med traning de senaste dagarna namligen. Pa Bali fanns det endast tranga grander och massvis med fordon, sa det var svart att springa dar. Men nu blir det andring pa det!

Annars ar allt bara bra, vi tankte eventuellt dyka har, alla sager att det ska vara jattefint. Vi tankte aven hyra cyklar nagon dag och se oss omkring pa on. Om vi trottnar pa Gili Trawangar funderar vi pa att kolla runt lite pa de andra oarna, men vi far helt enkelt se. Dagarna nu ar ganska lugna, vi lever livet sa att saga. Sitter och kollar pa lite biljetter till Jakarta dar vi tankte vara nagra dagar, och aven vidare darifran till Filippinerna.

Ska forsoka uppdatera snart igen, aven med lite bilder sa ni darhemma far se vad ni gar miste om!

Sanna far syn pa en kille som vi har festat med i en bil som forsoker backa pa oss och utbrister:
- So you are the one trying to back us up?!

with love.

Hej pa er!

Vi befinner oss just nu pa Bali och har det stralande vader. Cirka 35 grader pa dagarna tippar vi pa. Dom senaste dagarna har det inte hant sa mycket. Vi har mest slappat och forsokt battra pa brannan som forsvann i Laos och Vietnam. Men i morgon sa ska Signe och Sanna testa pa att surfa. Vi har tankt att ga en tva timmarskurs for att lara oss grunderna. Kristin vagar dock inte testa p.g.a sitt kna. Pa mandag tanker vi prova pa forsranning som vi har hort ska vara bra. Ikvall ska vi ut och harja pa Balis alla klubbar.

 

Stranden i Kuta.

Gympingpass i Saigon.

Kristin pa stranden.

Sanna ligger och laser.

Sa har ser det ut i vattnet, fullt med skrap!

with love.

En kille fran Jordanien sitter brevid oss pa flygplanet till Bali och fragor en manlig flygvardinna: Maste man vara gay for att vara flygvardinna?
Svaret kommer efter en stunds tvekan: Jag maste kolla efter!

with love

Hej igen!

Nu ar vi valdigt bra pa att uppdatera, tva ganger pa tva dagar! Och en massa bilder, nu maste ni vara nojda. Idag var sista dagen i Vietnam for var del, och den spenderade vi genom att aka till en marknad och shoppa. Sedan tog vi en promenad hemat, stannade pa ett cafe innan vi gick tillbaka till hotellet. Ikvall tankte vi vara med pa ett gympapass som halls i parken som ligger mittemot vart hotell. Friskis slang dig i vaggen! Igar var vi pa ett krigsmuseeum har i Saigon, valdigt intressant. I forrgar var vi och krop i Cu Chi tunnlarna (ja Valle Vallin, vi fick plats!) Det var en haftig upplevelse, tunnlarna var jattesma och det ar svart att forestalla sig att folk levde dar nere.

Imorgon flyger vi till Bali. Vi kanner att vi har gjort det viktigaste i Vietnam, trots att vistelsen har blev lite kortare an vi tankt. Infor resan har Signe haft en minikurs i indonesiska, Sanna och Kristin har varit flitiga elever. 

Nedan foljer bilder fran undervattenskameran. Detta ar de enda som finns kvar efter att snubben i affaren idiotiskt nog oppnade kameran!

Hej!
Antligen har vi haft mojlighet att lagga upp lite bilder! Inom kort forsoker vi skriva lite och lagga upp lite bilder fran gardagen, da vi krop i krigstunnlar. Enjoy!


Farliga kemikalier!


Stirrblick?


Backslick a la Sanna.


Kristin under forsta fargningen.


Pa en lokalbuss i Bangkok.


Hos skraddaren i Hoi An.


Signe intresserar sig for kameramanualen.


Sanna poserar med den nya kameran.


Utanfor nat tempel i Hoi An.


Pa villovagar i Hoi An.


Vietnams tartkonstverk.

Sanna och Signe pratar om nar vi ska aka till Saigon. Kristin infliker undrande: Nar ska vi hinna med Ho Chi Minh City da?

with love.

... Ar INTE kul alls. Det har regnat massor pa oss de senaste dagarna och enligt vaderleksrapporterna ska det fortsatta regna nagra dagar framover. Det ar verkligen trist! Men men, det ar som det ar, vadret kan man inte rada over. Imorses vid fem tiden anlande vi till Na Trang, efter en bussresa pa cirka tolv timmar. Bakom oss lamnade vi Hoi An, en liten stad langs kusten som var valdigt mysig. Val dar passade vi pa att sy upp lite klader, en del specialdesignade saker av oss. Det var valdigt kul att ga till skraddren och prova kladerna, sedan andrade de dem sa att de passade oss perfekt. Forutom kladerna sydde vi aven upp skor, speciellt gjorda for vara fotter. Vi blev helt klart nojda med resultaten!

En annan sak som hande i Hoi An var att vi fick for oss att vi skulle farga haret efter att ha gatt forbi en frisorsalong. Sanna ville ha dark brown och fick nastan svart. Signe ville ha brown och fick morkbrun. Kristin ville ha blont och fick gul/orange. Efter tva fargningar av hennes har var fortfarande den gula fargen kvar, sa nu far det bli till att dolja det med ett harband resten av resan. (Och hoppas pa att solen gor sitt och bleker det en aning nar vadret tillater).

En annan kul berattelse var nar vi lamnade in var undervattenskamera for att framkalla bilderna. Mannen i affaren borjade pilla pa kameran och Signe fragade honom om han verkligen visste hur man gjorde. Han forsakrade att ja, det visste han. Sekunden senare oppnar han locket till filmen (trots att det fanns en lapp dar det stod STOP med stora bokstaver) och det kom ljus pa filmen. En massa bilder fran nar vi dok i Thailand! Nar vi skulle hamta bilderna senare pa dagen var han inte dar, puts vack! Dagen efter holl han sig borsta, sa inte forran samma dag som vi skulle aka ivag fick vi tag i honom. Han hade lyckats fa fram typ fem bilder av de 27 som vi hade tagit, sa vi tog i med hardhandskarna. Vi skulle INTE betala for denna framkallningen eftersom han forstort resten av bilderna. Han ville ha betalt for CD-skivan som han fixat at oss, for det var tydligen inte hans fel att bilderna forsvunnit, utan det var kameran som var dalig. Efter manga om och men fick han ge sig, vi gick darifran med en gratis CD-skiva med 5 bilder pa, en klen trost for oss som blev av med alla bilder.

Eftersom vi har trottnat pa allt regn funderar vi pa att aka fran Na Trang tidigare an planerat. Far se nar det blir, men formodligen redan i overmorgon. Da aker vi till Saigon, upplever allting dar och pyser vidare mot solen och varmen som vi saknar nagot oerhort. Det var nog allt for denna gangen. Bilder kommer komma upp snart da Kristin har kopt ett nytt, fungerande minneskort. Hall utkik pa bloggen sa kommer de snart!

with love.

Hej alla dar hemma i kylan!

Vi kan overraska er med att vi ocksa ar i kylan nu! Har tagit oss, om an med en massa krangel, till Vietnam och Hoi An. Det ar inte sarskilt varmt har, Signe gar omkring i tjocktroja och langbyxor, medan Kristin och Sanna forsoker vara tappra i shorts och linne. Vi far se hur lange det fungerar! (Vi langtar redan tillbaka till sol och bad!)

Vi borjar med att beratta om var resa hit. Bussen som hamtade oss i Vientiene var inte den "V.I.P"-buss som vi har akt med tidigare resor, oh nej! Det var en liten, sleten buss som redan var fullproppad med manniskor fran Laos. Sanna fick inte ens nagot sate, utan fick sitta pa en massa fraktgods som de nodvandigtvis skulle ha med sig. Vara ryggsackar hivade de upp pa taket, sa vi var lite oroliga att de inte skulle vara med nar vi val stannade! Signe och Kristin fick varsitt sate, men en massa lador och brate stod ivagen sa de fick sitta med knana mot hakorna. Nar de skulle flytta om ladorna kom en laosmanniska och blev forbannad och skallde ut dem. Detta hindrade inte oss fran att andra om igen nar mannen hade gatt, vilket resulterade i att han nastan slog Signe nar han upptackte ommobleringen for andra gangen! Alla personer inne i bussen var otrevliga och ville inte hjalpa oss, helt klart den samsta bussresan hittills! 
   Nar vi kom fram till gransen klockan fem pa morgonen stannade bussen vid nagon slags "restaurang" och sa att det ar har man far stampeln pa att man har lamnat Laos. For detta skulle vi betala 3 dollar var till nagon sniken restaurangagare. Han svor at oss och sa att vi inte skulle kunna lamna landet utan hans hjalp, men vi stod pa oss. Aldrig sa vi, detta ska vi gora vid gransen. Efter brak och tjafs tog vi och tre andra svenska tjejer som vi traffade pa bussen, vara vaskor (som fanns kvar!) och gick den kilometern som var kvar till gransen, betalade 1 dollar och fick var stampel. Eftersom vi hade tagit var packning kanske ni forstar att bussen akte utan oss, sa nar vi val kommit in i Vietnam (efter att ha genomgatt en halsoundersoking) fick vi leta efter en ny buss.
   Vi hittade en minibuss som skulle ta oss till Da Nang, det slutgiltiga malet. Den skumpiga, kalla resan tog cirka fem timmar eftersom det satt en kvinna i bussen som hela tiden skulle ragga mer kunder. Val framme vid Da Nang, valde de svenska tjejerna att aka vidare till Hoi An, en mindre stad tre mil langre bort. Vi valde att stanna. Ett dumt val, visade det sig. Bara nagra timmar senare valde vi att aka efter, sa har ar vi nu.

Pa ett hotell i Hoi An, klockan ar halv tolv och vi ska ge oss ut och ata brunch. Vietnam ar ju kant for att ha bra skraddare, sa sedan ska vi ga och ta matten sa vi kan bestalla lite klader som vi kan skicka hem. Det ar helt otroligt hur mycket man vill sy upp nar det ar sa billigt, vi far val se vad det slutar med.
   Angaende bilder sa ska Sanna kopa en ny kamera och Kristin ett nytt minneskort, sa innan ni vet ordet av kommer vi att kunna lagga upp bilder igen!

En kvinnlig skraddare tittar lange pa Signe och Kristin, sedan fragar hon: - Ar ni syskon?
-Nej, svarar vi, varfor tror du det?
-You are same, same!

with love.

 

Majoriteten hade ratt, Brattish ar den skyldiga!



OBS: Det roda ar spritpenna.

with love.