Hej igen!

Nu ar vi valdigt bra pa att uppdatera, tva ganger pa tva dagar! Och en massa bilder, nu maste ni vara nojda. Idag var sista dagen i Vietnam for var del, och den spenderade vi genom att aka till en marknad och shoppa. Sedan tog vi en promenad hemat, stannade pa ett cafe innan vi gick tillbaka till hotellet. Ikvall tankte vi vara med pa ett gympapass som halls i parken som ligger mittemot vart hotell. Friskis slang dig i vaggen! Igar var vi pa ett krigsmuseeum har i Saigon, valdigt intressant. I forrgar var vi och krop i Cu Chi tunnlarna (ja Valle Vallin, vi fick plats!) Det var en haftig upplevelse, tunnlarna var jattesma och det ar svart att forestalla sig att folk levde dar nere.

Imorgon flyger vi till Bali. Vi kanner att vi har gjort det viktigaste i Vietnam, trots att vistelsen har blev lite kortare an vi tankt. Infor resan har Signe haft en minikurs i indonesiska, Sanna och Kristin har varit flitiga elever. 

Nedan foljer bilder fran undervattenskameran. Detta ar de enda som finns kvar efter att snubben i affaren idiotiskt nog oppnade kameran!

Hej!
Antligen har vi haft mojlighet att lagga upp lite bilder! Inom kort forsoker vi skriva lite och lagga upp lite bilder fran gardagen, da vi krop i krigstunnlar. Enjoy!


Farliga kemikalier!


Stirrblick?


Backslick a la Sanna.


Kristin under forsta fargningen.


Pa en lokalbuss i Bangkok.


Hos skraddaren i Hoi An.


Signe intresserar sig for kameramanualen.


Sanna poserar med den nya kameran.


Utanfor nat tempel i Hoi An.


Pa villovagar i Hoi An.


Vietnams tartkonstverk.

Sanna och Signe pratar om nar vi ska aka till Saigon. Kristin infliker undrande: Nar ska vi hinna med Ho Chi Minh City da?

with love.

... Ar INTE kul alls. Det har regnat massor pa oss de senaste dagarna och enligt vaderleksrapporterna ska det fortsatta regna nagra dagar framover. Det ar verkligen trist! Men men, det ar som det ar, vadret kan man inte rada over. Imorses vid fem tiden anlande vi till Na Trang, efter en bussresa pa cirka tolv timmar. Bakom oss lamnade vi Hoi An, en liten stad langs kusten som var valdigt mysig. Val dar passade vi pa att sy upp lite klader, en del specialdesignade saker av oss. Det var valdigt kul att ga till skraddren och prova kladerna, sedan andrade de dem sa att de passade oss perfekt. Forutom kladerna sydde vi aven upp skor, speciellt gjorda for vara fotter. Vi blev helt klart nojda med resultaten!

En annan sak som hande i Hoi An var att vi fick for oss att vi skulle farga haret efter att ha gatt forbi en frisorsalong. Sanna ville ha dark brown och fick nastan svart. Signe ville ha brown och fick morkbrun. Kristin ville ha blont och fick gul/orange. Efter tva fargningar av hennes har var fortfarande den gula fargen kvar, sa nu far det bli till att dolja det med ett harband resten av resan. (Och hoppas pa att solen gor sitt och bleker det en aning nar vadret tillater).

En annan kul berattelse var nar vi lamnade in var undervattenskamera for att framkalla bilderna. Mannen i affaren borjade pilla pa kameran och Signe fragade honom om han verkligen visste hur man gjorde. Han forsakrade att ja, det visste han. Sekunden senare oppnar han locket till filmen (trots att det fanns en lapp dar det stod STOP med stora bokstaver) och det kom ljus pa filmen. En massa bilder fran nar vi dok i Thailand! Nar vi skulle hamta bilderna senare pa dagen var han inte dar, puts vack! Dagen efter holl han sig borsta, sa inte forran samma dag som vi skulle aka ivag fick vi tag i honom. Han hade lyckats fa fram typ fem bilder av de 27 som vi hade tagit, sa vi tog i med hardhandskarna. Vi skulle INTE betala for denna framkallningen eftersom han forstort resten av bilderna. Han ville ha betalt for CD-skivan som han fixat at oss, for det var tydligen inte hans fel att bilderna forsvunnit, utan det var kameran som var dalig. Efter manga om och men fick han ge sig, vi gick darifran med en gratis CD-skiva med 5 bilder pa, en klen trost for oss som blev av med alla bilder.

Eftersom vi har trottnat pa allt regn funderar vi pa att aka fran Na Trang tidigare an planerat. Far se nar det blir, men formodligen redan i overmorgon. Da aker vi till Saigon, upplever allting dar och pyser vidare mot solen och varmen som vi saknar nagot oerhort. Det var nog allt for denna gangen. Bilder kommer komma upp snart da Kristin har kopt ett nytt, fungerande minneskort. Hall utkik pa bloggen sa kommer de snart!

with love.

Hej alla dar hemma i kylan!

Vi kan overraska er med att vi ocksa ar i kylan nu! Har tagit oss, om an med en massa krangel, till Vietnam och Hoi An. Det ar inte sarskilt varmt har, Signe gar omkring i tjocktroja och langbyxor, medan Kristin och Sanna forsoker vara tappra i shorts och linne. Vi far se hur lange det fungerar! (Vi langtar redan tillbaka till sol och bad!)

Vi borjar med att beratta om var resa hit. Bussen som hamtade oss i Vientiene var inte den "V.I.P"-buss som vi har akt med tidigare resor, oh nej! Det var en liten, sleten buss som redan var fullproppad med manniskor fran Laos. Sanna fick inte ens nagot sate, utan fick sitta pa en massa fraktgods som de nodvandigtvis skulle ha med sig. Vara ryggsackar hivade de upp pa taket, sa vi var lite oroliga att de inte skulle vara med nar vi val stannade! Signe och Kristin fick varsitt sate, men en massa lador och brate stod ivagen sa de fick sitta med knana mot hakorna. Nar de skulle flytta om ladorna kom en laosmanniska och blev forbannad och skallde ut dem. Detta hindrade inte oss fran att andra om igen nar mannen hade gatt, vilket resulterade i att han nastan slog Signe nar han upptackte ommobleringen for andra gangen! Alla personer inne i bussen var otrevliga och ville inte hjalpa oss, helt klart den samsta bussresan hittills! 
   Nar vi kom fram till gransen klockan fem pa morgonen stannade bussen vid nagon slags "restaurang" och sa att det ar har man far stampeln pa att man har lamnat Laos. For detta skulle vi betala 3 dollar var till nagon sniken restaurangagare. Han svor at oss och sa att vi inte skulle kunna lamna landet utan hans hjalp, men vi stod pa oss. Aldrig sa vi, detta ska vi gora vid gransen. Efter brak och tjafs tog vi och tre andra svenska tjejer som vi traffade pa bussen, vara vaskor (som fanns kvar!) och gick den kilometern som var kvar till gransen, betalade 1 dollar och fick var stampel. Eftersom vi hade tagit var packning kanske ni forstar att bussen akte utan oss, sa nar vi val kommit in i Vietnam (efter att ha genomgatt en halsoundersoking) fick vi leta efter en ny buss.
   Vi hittade en minibuss som skulle ta oss till Da Nang, det slutgiltiga malet. Den skumpiga, kalla resan tog cirka fem timmar eftersom det satt en kvinna i bussen som hela tiden skulle ragga mer kunder. Val framme vid Da Nang, valde de svenska tjejerna att aka vidare till Hoi An, en mindre stad tre mil langre bort. Vi valde att stanna. Ett dumt val, visade det sig. Bara nagra timmar senare valde vi att aka efter, sa har ar vi nu.

Pa ett hotell i Hoi An, klockan ar halv tolv och vi ska ge oss ut och ata brunch. Vietnam ar ju kant for att ha bra skraddare, sa sedan ska vi ga och ta matten sa vi kan bestalla lite klader som vi kan skicka hem. Det ar helt otroligt hur mycket man vill sy upp nar det ar sa billigt, vi far val se vad det slutar med.
   Angaende bilder sa ska Sanna kopa en ny kamera och Kristin ett nytt minneskort, sa innan ni vet ordet av kommer vi att kunna lagga upp bilder igen!

En kvinnlig skraddare tittar lange pa Signe och Kristin, sedan fragar hon: - Ar ni syskon?
-Nej, svarar vi, varfor tror du det?
-You are same, same!

with love.