15 januari - Nytt land.
Hej alla dar hemma i kylan!
Vi kan overraska er med att vi ocksa ar i kylan nu! Har tagit oss, om an med en massa krangel, till Vietnam och Hoi An. Det ar inte sarskilt varmt har, Signe gar omkring i tjocktroja och langbyxor, medan Kristin och Sanna forsoker vara tappra i shorts och linne. Vi far se hur lange det fungerar! (Vi langtar redan tillbaka till sol och bad!)
Vi borjar med att beratta om var resa hit. Bussen som hamtade oss i Vientiene var inte den "V.I.P"-buss som vi har akt med tidigare resor, oh nej! Det var en liten, sleten buss som redan var fullproppad med manniskor fran Laos. Sanna fick inte ens nagot sate, utan fick sitta pa en massa fraktgods som de nodvandigtvis skulle ha med sig. Vara ryggsackar hivade de upp pa taket, sa vi var lite oroliga att de inte skulle vara med nar vi val stannade! Signe och Kristin fick varsitt sate, men en massa lador och brate stod ivagen sa de fick sitta med knana mot hakorna. Nar de skulle flytta om ladorna kom en laosmanniska och blev forbannad och skallde ut dem. Detta hindrade inte oss fran att andra om igen nar mannen hade gatt, vilket resulterade i att han nastan slog Signe nar han upptackte ommobleringen for andra gangen! Alla personer inne i bussen var otrevliga och ville inte hjalpa oss, helt klart den samsta bussresan hittills!
Nar vi kom fram till gransen klockan fem pa morgonen stannade bussen vid nagon slags "restaurang" och sa att det ar har man far stampeln pa att man har lamnat Laos. For detta skulle vi betala 3 dollar var till nagon sniken restaurangagare. Han svor at oss och sa att vi inte skulle kunna lamna landet utan hans hjalp, men vi stod pa oss. Aldrig sa vi, detta ska vi gora vid gransen. Efter brak och tjafs tog vi och tre andra svenska tjejer som vi traffade pa bussen, vara vaskor (som fanns kvar!) och gick den kilometern som var kvar till gransen, betalade 1 dollar och fick var stampel. Eftersom vi hade tagit var packning kanske ni forstar att bussen akte utan oss, sa nar vi val kommit in i Vietnam (efter att ha genomgatt en halsoundersoking) fick vi leta efter en ny buss.
Vi hittade en minibuss som skulle ta oss till Da Nang, det slutgiltiga malet. Den skumpiga, kalla resan tog cirka fem timmar eftersom det satt en kvinna i bussen som hela tiden skulle ragga mer kunder. Val framme vid Da Nang, valde de svenska tjejerna att aka vidare till Hoi An, en mindre stad tre mil langre bort. Vi valde att stanna. Ett dumt val, visade det sig. Bara nagra timmar senare valde vi att aka efter, sa har ar vi nu.
Pa ett hotell i Hoi An, klockan ar halv tolv och vi ska ge oss ut och ata brunch. Vietnam ar ju kant for att ha bra skraddare, sa sedan ska vi ga och ta matten sa vi kan bestalla lite klader som vi kan skicka hem. Det ar helt otroligt hur mycket man vill sy upp nar det ar sa billigt, vi far val se vad det slutar med.
Angaende bilder sa ska Sanna kopa en ny kamera och Kristin ett nytt minneskort, sa innan ni vet ordet av kommer vi att kunna lagga upp bilder igen!
En kvinnlig skraddare tittar lange pa Signe och Kristin, sedan fragar hon: - Ar ni syskon?
-Nej, svarar vi, varfor tror du det?
-You are same, same!
with love.
Tack tjejer att ni tar er tid att dela med er av er resa till oss som sitter här i kylan,det är alltid lika roligt att läsa vad ni varit med om.Den där bussturen verkade inte alltför rolig måste jag säga.Ni är riktikt tuffa vad det gäller att betalaex 2 dollar för mycket(att ni vågar) Mormor o morfar
Hej Kristin vi tänkte ha en bjudning nästa lördag. Dina föräldrar har redan tackat ja. Nu är det så att din mor har stora bekymmer hur hon, PA, Lisbeth och Stefan skall ta sig hit. Vår fråga är nu om du kan ta dig en paus i resandet och agera chaufför. Vi är ju ute i god tid så det skall väl inte vara några bekymmer eller ?
Ni snackar om att det är kallt där borta, då skulle ni veta hur vi har det. Skall vi gå utanför dörren får vi ta på oss kläder i flera lager. Men skämt och sido så älskar vi detta väder. Vi har köpt nya längdåkningsskidor och det har blivit några mil på Billingen i ett underbart snölandskap. Det var länge sedan vi hade en sådan fin vinter.
Vi följer er och era spännande äventyr. Det låter jättespännande och roligt. Vi hoppas få se mer bilder. Hoppas att ni får en fortsatt bra resa.
Kristin du behöver inte komma på lördag, vi skall nog se till att de både kommer hit och hem. Ha det så bra och många kramar från Margareta Anders Ann-Sofie och Fredrik
Hej tjejer.Om ni inte känner till det så är det väldigt skönt att ni inte befinner er på Haiti just nu. Jag har 2 tips till er. Låt inte snålheten ta överhand. Det gör inget att betala lite extra till de som är lite "fattigare", se det som en gåva. Det andra tipset finns på www.gp.se/resor. Con Dao ett orört paradis för dykare. Må så gott alla 3
Hej jag håller med Valle! Jag satt precis och läste om detta paradisiska resmål,det såg hääärlgt ut.
Vad roligt med ett nytt land, jag ser fram emot att läsa om nya roliga upplevelser haha! Jag är dock tveksam om jag skulle velat lämna varma thailand för det lite kyligare veitnam men det är ju roligt att uppleva lite nytt iförsig.Först när ni skrev att ni hade lämnat thailand och också fick uppleva kyla trodde jag ni var påväg hem till Sverige men så var ju inte fallet märkte jag några rader senare!
Kollade lite på era första inlägg, helt sjukt att ni varit borta i 30 månader, det känns som om ni varit iväg mycket längre fast att det har gott väldigt fort. Men jag har iförsig ingen bra tidsuppfattning! saknar er!
